Annie

Ja, nu sitter jag framför datorn igen. Pratade med exet innan, eller ja vi skrek på varann rättare sagt. Jag blev vansinnig för att han lät en annan tjej städa hemma i vår, eh ja hans, lägenhet när hela mitt privatliv är där. Kan väl vänta med att låta henne städa tills jag fått flytta ut åtminstonde?  Men sen lugnade vi båda ner oss och vi började prata, jag storgrät. Allt känns så, ja, jag vet inte vad jag ska säga. Men det känns som om jag varit med om detta en gång tidigare, med en annan kille, i en annan stad när jag levde ett helt annat liv. Och påtal om det, tack din lilla mupp för att du ringt och stöttat mig och försökt få mig på bättre tankar. Tiden ändras, människor ändras.

Har sökt massa lägenheter idag, förklarat hur mitt läge ligger till och att jag inte har någon som helst stans att ta vägen. Så vi får väl se om de har lite hjärta. Hoppas det iallafall. Inte lätt att vara hemlös i en stad där man inte har någon familj.


Dagen hos Sara var underbar. Vi fick inte så mycket sagt, vi gjorde inte så mycket. Men det var långt ute i skogen och jag fick bara koppla av lite. Sen var hon ju dundersöt som fixade min blogg med! Ska ta mig tiden att lägga upp lite bilder snart med. Men sitter hos mina föräldrar, utan min minneskortsläsare. MEN TACK SARA FÖR IDAG!


På onsdag åker jag hem, eller ja, hm, till Göteborg. Ska jobba hela helgen, sen ska jag även till skolan och få lite uppgifter att göra och planera lite hur mitt liv kommer se ut framöver.  Jag hatar detta. Jag vill ha kontroll.

Nä, nu ska jag gå ut och gå en sväng i Lessebo. Ha det underbart allesammans.

Kramar