Kommer aldrig glömma.
Kul och vakna nu... Så förkyld att man inte kan andas och man känner hur ögonen bränner. Har dock inte råd att vara sjuk just nu så jag ska knapra tabletter, vilket jag förövrigt aldrig gör eftersom hag har fobi för piller i alla dess former. Annars mår jag faktiskt bra just nu. Tillskilland från häromdagen då jag fick mitt 2 panikanfall på 1 år. Vi satt och kollade på oprah, det handlade om unga som ville ha sex tidigt och jag råkade lägga in kommentaren, att de gör så ont när jag ser sådant, för de får iallafall välja själva när de ska bli av med oskulden.
Det borde jag kanske inte sagt eftersom vi började disskutera allt efter det. Min syn på sex idag, som verkligen inte är hälsosam. Även om den är bättre än vad det har varit. För numera kan jag faktiskt säga nej. Jag vågar och jag vet att det inte är farligt att säga nej och jag vet att inget hemskt händer om jag gör det. Men efter detta samtalet började tankarna snurra och jag kände bara att allt var så hopplöst. Alla säger åt mig att det är dags att släppa det, glömma och gå vidare. Och det har jag gjort, nästan alla dagar om året. Men sen kommer de där jävla dagarna där allt krossas igen och man känner sig som den där lilla rädda 11 åringen som inte vet vart den ska ta vägen. om 2 månader och 1 dag är det 10 år sedan allt gick åt helvete. Och jag kan säga jag önskar denna jävla hemska människan som kan göra såhär ett rent helvete. Mer än jag någonsin gjort innan. För jag har ju liksom ändå tyckt synd om honom för att han är allvarligt sjukt. Jag fattar liksom inte att han inte fick vård i rättegången, för utan det så blir man inte frisk. Och blir man inte frisk fortsätter man med samma saker när man kommer ut från fängelset igen. Och detta fallet var inget undantagsfall, bara det att det är någon annans dotter, syster eller vän. Man ser historien upprepar sig och folk gör inget, förutom samma sak som de gjorde för 10 år sedan. Gå runt och pratar om det. Jag anmälde inte honom för att jag skulle få min rättvisa, för den sket jag fulla fan i. Utan jag anmälde honom för att detta skulle få ett slut, för att jag skulle slippa se andra tjejer, barn, lida. Nä nu skiter jag banne mig i detta.. sla lägga mig på soffan lite till.
<3
För 10 år sedan gick INTE allt åt helvete,utan du var tvungen att växa upp i förtid. Det du vart utsatt för har präglat dig till den kvinna du är ida och det du står upp för och kräver av andra. De ska du absolut inte skämms för eller äns reflektera över då det är din kropp och dina egna val. Jag menar absolut inte att detta är okej då jag själv tampas med egna erfarenheter av detta helvete och
detta är något som kommer prägla hela ditt liv och INGEN ska säga till dig att det är dags att glömma!! Gäller tyvärr att bara acceptera och låta det gå.. Försöka se det positiva som kommit ur allt elände och negativt. Tror på dig och vet att du har mycket som många andra bara kan drömma om...tro på dig själv och du kommer ditt du önskar.. // Låsare
