Dagens sanning.

Även om du tog tillbaka allt som du har sagt
Även om du grät och sa jag har aldrig känt så här
Även om du sa förlåt för allt som du har gjort
Så skulle jag aldrig se åt dig igen jag svär
Om du lovade att ändra dig och bli normal
Om du sa jag kommer alltid att älska dig
Skulle det inte spela någon roll
För tro det eller ej men jag älskar inte dig

Du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Det har jag lärt mig nu

Du brände dina broar när du sa det där
Som fick mig att förstå vem du egentligen är
Jag vet du bär en mask som du tror ingen ser

Men när du försöker le så ser vi bara den mer

Och du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Det har jag lärt mig nu


Du har sårat mig mera än du tycks förstå
Men ett öga för ett öga, ja det heter väl så
Du som tror på karma, och kallar dig lärd
Borde veta att i nästa liv blir du ingenting värd

Du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du

Du får stå kvar
För jag går nu
Ja, jag går nu

Och jag är starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Jag är så mycket starkare än du
Ja, jag är starkare än du
Det har jag lärt mig nu

Hejsan!

Hua, nu var de längesedan jag bloggade. Har inte riktigt haft tiden för det.
Sitter hemma hos Jenny och Mahmod med lille Boss och myser.  Igår skulle jag och Jenny åka ut till exet och hämta lite kläder och annat, men han betedde sig så jävla otrevligt att Jenny fick panik och åkte iväg och hyrde ett släp. Obsavera att Jenny aldrig kört med släp tidigare i hela sitt liv. Eller nä där ljög jag, hon har faktiskt en gång för längesedan kört mellan Lessebo o Tollstorp, det är raksträcka hela vägen. Men så blev fallet. Packade ner allt så fick jag ringa Marc så han kunde köra in mig till stan och hämta nycklarna till den nya lägenheten. Packade upp det mesta igår med.

Jag förstår dock inte mig på exet. När han hade med sig sitt barns mamma och sin syster var han jätteotrevlig och kaxig. Men så fort de hade gått frågade han om han skulle hjälpa oss. Och var allmänt snäll. Sen när vi kom tillbaka för o hämta andra lasset hade hans ex kommit dit igen så då var han dunder otrevlig igen. För att sedan ringa mig mitt i natten och babbla om hur mycket han älskade mig förr. Och att jag var de bästa han hade haft och att jag inte alls skulle se de som att han valde henne framför mig. För hon var inget att ha, men hon hade gett honom det finaste han har, sin son. Visst jag kan köpa lite av hans resonomang. Men hade hon inte varit något att ha hade han för guds skull inte umgåtts med henne jämt. Sen hur hon kan vara så jävla tyken mot mig begriper jag faktsikt inte heller.  Jag hjälpte henne o flytta, jag var alltid snäll och trevlig mot henne. Men hon valde att ringa Thomas jämt och ständigt för att hon kände sig ensam. Äh skitsamma. Pallar inte lägga ner energi på detta mer. Hoppas bara innerligt att de där 2 blir ett par igen så slipper de gå och tråna efter varann mer.Grannarna i Partille var jävligt söta med. alla önskade mig lycka till och sa att jag var värd något bättre.  Och det uppskattas, för då vet man att man gjort rätt val.



Ne nu ska jag ner och tvätta jobbar kläder. Ska ju jobba i natt, 12 timmar.. Fatta jag ska vara på jobbet från 18-06, hua, jag kommer att dö! Sen ska jag jobba 19-06 imorgon och lördag med. S¨jag vet n¨gon som kommer ha trötta ben, men vara rik lite senare :-) Btw - 5 kilo sen jag lämnade exet. Det här går framåt!


Puss o kram!

I´ll do anything for love, but i wont do this.

Solen skiner och djuren leker. Känns som om en stor sten lyft från mina axlar.  Känner lite gläjdepirr i kroppen. Hela världen står framför mig och jag kan göra vad jag vill, inte vad någon annan vill att jag ska göra.
Igår efter jag och exet pratat fick jag en ny syn på allt. Varför ska jag göra allt för en människa som inte en enda gång gjort något för min skull? Näfan, jag är ung. Jag har hela livet framför mig och en dag kommer jag att träffa en kille som förtjänar min kärlek, och tyvärr var det inte han.  Fast det var inte bara dåligt, jag fick ju lära känna Cissipissi och jag fick lära mig hur man inte ska bete sig i vissa situationer. Jag vet att jag är en bra tjej, jag vet att jag är älskvärd och jag vet att den som fått min kärlek, om så bara för en liten stund ska vara lycklig. Men visst, jag vet även att jag inte är den lättaste att leva med. Jag har höga krav på hur man ska bete sig mot mig, hur sexlivet ska vara, vad man får säga till en annan människa. Tillexempel får man inte skalla ner en annan så blod sprutar överallt, för att man får en blackout. Det är fel fel fel. Därimot får man gärna kasta söta lappar och utlova en framtid.


Nästa gång jag träffar en kille ska jag vänta länge innan jag flyttar ihop med den, veta vad det är för någon människa innan dess. Så man inte får en chock efter bara ett par veckor. För tyvärr är jag sådan med kärlek, om jag har bestämt mig för att jag ska leva med någon så gör jag det. Hur illa det än är. Hur många fula ord man får kastat i ansiktet, hur lite man känner sig värd. Hur mycket personen än dricker eller hur mycket den gör andra dumma saker. För jag vill inte känns mig misslyckad inom just den punkten.  Och när jag märker att den personen jag lever med gör andra saker, tillexempel berättar för andra tjejer att de är läckra, blir jag otroligt svartsjuk och vansinnig och ska ha kontroll på allt.

En gång för längesedan höll jag på med en kille som hade sambo. Vi smsade och pratade varje natt han jobbade. Jag frågade honom om inte hans flickvän blev misstänksam för alla sms vi skickade till varann. Han svarade enkelt, jo det blir hon, men jag har telefonlås på min  mobil så jag behöver inte vara orolig att hon läser något. Så den dagen exet skaffade telefonlås borde jag ha insett lite mer än jag gjorde egentligen. För det finns ingen som helst anledning att vara så rädd att ens tjej ska läsa ens sms om inte man har något att dölja.

När hans ex ringde och mailade massa saker om att han och hon hade pratat om nätterna, att han hade skickat naken mms blev jag vansinnig och det var där vårat förhållande egentligen tog slut. För jag kunde inte släppa att det faktsikt kunde ha varit sant.  Jag kanske betedde mig fel med när han började träffa sin sons mamma varje dag i 7 dagar, eller ja, han skrev iallafall att han var där varje dag. Sen om han var det det vet jag inte. Men jag gillade inte att det var så. Jag kände mig så övergiven. Och som jag sa till honom, det hade varit en helt annan grej om han hade frågat mig om jag ville följa med. Men eftersom han inte gjorde det så ville han inte det, och därför ser jag inget större intresse i att försöka lappa ihop de lilla vi hade.

Nu ska jag ägna hela sommaren åt att jobba och spara så mycket som möjligt så jag senare kan hitta på något roligt.
Livet kan och kommer bli underbart, jag kommer finna min lycka i annat.


Nu ska jag ut och ta en cigarett, sen fixa mig. Men ha det gott allesammans, för det ska jag iallafall ha! Många kramar!

Nu igen?!?

Ja, nu sitter jag framför datorn igen. Pratade med exet innan, eller ja vi skrek på varann rättare sagt. Jag blev vansinnig för att han lät en annan tjej städa hemma i vår, eh ja hans, lägenhet när hela mitt privatliv är där. Kan väl vänta med att låta henne städa tills jag fått flytta ut åtminstonde?  Men sen lugnade vi båda ner oss och vi började prata, jag storgrät. Allt känns så, ja, jag vet inte vad jag ska säga. Men det känns som om jag varit med om detta en gång tidigare, med en annan kille, i en annan stad när jag levde ett helt annat liv. Och påtal om det, tack din lilla mupp för att du ringt och stöttat mig och försökt få mig på bättre tankar. Tiden ändras, människor ändras.

Har sökt massa lägenheter idag, förklarat hur mitt läge ligger till och att jag inte har någon som helst stans att ta vägen. Så vi får väl se om de har lite hjärta. Hoppas det iallafall. Inte lätt att vara hemlös i en stad där man inte har någon familj.


Dagen hos Sara var underbar. Vi fick inte så mycket sagt, vi gjorde inte så mycket. Men det var långt ute i skogen och jag fick bara koppla av lite. Sen var hon ju dundersöt som fixade min blogg med! Ska ta mig tiden att lägga upp lite bilder snart med. Men sitter hos mina föräldrar, utan min minneskortsläsare. MEN TACK SARA FÖR IDAG!


På onsdag åker jag hem, eller ja, hm, till Göteborg. Ska jobba hela helgen, sen ska jag även till skolan och få lite uppgifter att göra och planera lite hur mitt liv kommer se ut framöver.  Jag hatar detta. Jag vill ha kontroll.

Nä, nu ska jag gå ut och gå en sväng i Lessebo. Ha det underbart allesammans.

Kramar

Hejsan hoppsan!

Nämen skriver jag nu igen, det var inte dåligt. Sitter hemma hos Sara och bloggar lite medans hon matar Stella. 

Hör och häpna, har faktsikt inte gråtit en ända gång  idag. Även om jag känner att det kan komma närsom. Känns så frustrerande att inte veta vart man ska ta vägen, hur livet kommer bli eller vad som kommer hända med mig själv. Det gör ont måste jag medge. Väldigt ont. Visst var mina känslor för exet otroligt starka. Jag var kär och jag älskade honom något så innerligt. Sen kom den där förbaskade tjejen som var hans ex in i bilden. Hon berättade för mig att exet skulle skickat nakenbilder, ringt henne när jag jobbat, sagt att han fortfarande velat ha henne. Min hjärna brast samman helt totalt, folk sa åt mig att inte tro på henne,  att hon var en mytoman. Men som alltid när det gäller mig så kan jag faktsikt inte släppa sådant. Det började dala neråt. Exet drog sig undan, gjorde saker för att vara borta från mig och vårat liv. känslorna fanns där hela tiden, men jag var inte lycklig. Jag tycker om honom något så innerligt, jag önskar att de var så som de var när vi var lyckliga. Men det är faktsikt bara att inse att vi kommer inte bli lyckliga. så nu hoppas jag bara att jag kommer att få mitt egna hem snart, där jag kan fortsätta leva mitt liv.

Nog om det. Sitter ju ute hos Sara. Vilken dröm det vore att bo såhär, eller iallafall lite då och då. Vara nära naturen och djuren. Tycker det är helt underbart.  Kommer att lägga upp lite bilder senare när jag kommit hen till Petter och Aggie.


Nåväl, nu ska vi ut i naturen igen. :-)


Kramar Annie

Hallobans

Nu har jag varit i farten igen och grejat om Annies blogg. Vad tycks?
Kram Soya

Jaha..

Sitter jag i Lessebo då, hos min bror och hans tanta Aggie. Det är så tyst här. Lugnt och ensamt. Hm.
kommer vara är nere i minst en vecka, ska jobba sen.. Så ni som vill kan ju höra av er.

Vill inte skriva så mycket.

Men jag vill att du ska veta att jag hur eller hur älskar dig. Du värmer mitt hjärta och jag saknar dig, något så innerligt. Kanske är detta fel, men även kan det vara rätt. Det är svårt.

Haha.



Kollade i Saras gamla blogg lite. Ååååh. detta är 2 år sedan när jag var uppe i Borlänge och kramades med henne.
Saras man Martin tjuvtog en bild på oss när vi sov sked. Haha guuud vad jag saknar henne!

nattsurr..

Sitter och glor. Det är mitt i natten och tankarna snurrar. En stor eloge till alla tjejer som orkar vara "bonusmamma", eller ja, pappas nya kärring rättare sagt. För jag har faktsikt inte en susning hur dem orkar. Hur orkar man att alltid ha ett ex med i bilden som man ska umgås med och vara trevlig mot? Hur orkar de att alltid rådfråga biomamman om hur man själv ska leva sitt liv och alltid vara låst. Nu är det verkligen inga fel på hans barns mamma, hon är en jättetrevlig tjej, men samtidigt är jag och kommer alltid förbli "pappas nya". Jag hade en dröm, att när jag blev lite äldre skulle jag flytta hem till Småland och bosätta mig i ett litet rött hus med vita knutar. Sen inser man plötsligt att de kan jag glömma, kan faktiskt glömma hus med för den delen. För jag bor i skit Göteborg där vi faktiskt är låsta, och ett hus kostar flera miljoner. ÄVEN om det skulle vara ett renoveringsobjekt-allan. Hade även tanken, att den dagen jag får egna barn ville jag bo nära min familj, och den finns ju i Småland. Men när man försöker reda om i sina planer och försöka börja acceptera att så här är läget, det finns inget att göra åt det, det är bara att vänja sig och gilla det.Så kan en massa konstiga känslor komma fram. Jag erkänner det, jag längtar hem! Jag kängtar hem som fan. Jag saknar min familj och mina vänner. Inte så att jag inte har vänner här uppe. Men det är där nere mina riktiga vänner finns, (såsom Ulrika, Therese, Sara o Cicci) och min älskade familj, min underbara syster. Det som tog oss så många många år att bli sams. Gah. Kaos i min hjärna. Jag mår inte bra just nu.

Hoppas allt är bättre med er!

Kramar! /annie


HEJ SYSTER!

Du undrar vad som händer i mitt liv numera och tyckte det var dags att uppdatera.
Så då får jag väl göra det. :-)

Devil har flyttat upp som du vet. Så honom är jag ute och går med ett par gångar om dagen. Häromdagen när vi var ute och gick så hamnade vi mittmot ett par rådjur. Vi båda blev skiträdda o chockade och frös till is. Så se på fan! Det finns tydligen sådanadära läskiga varelse här uppe med! 
Bild kommer nedan.


VAD TUSAN ÄR DET DÄR !?! sa Devil





Sen har jag blivit jävligt rödhårig med. Du har typ fått världens snyggaste lillasyster!
Här sitter jag och syr.




Din svåger är också rätt söt ibland. Denna lappen kastade han på mig idag. Fast ja, läs ibland.
Du får nog rycka honom i örat!



Detta är Bettie som du vet. FETKATTEN NUMMER ETT HAR HON BLIVIT.
Thomas har nog matat henne mad samma som han matat mig med. Hatar sambofetman!



Sen är Devil en kramhund! Ignorera att thomas rakade av sig skägget under en tillfällig sinnesförvirring!



Annars gör jag faktsikt typ inget alls. Jag borde städa efter en vecka med barnet och jag har jobbat helg. Så allt ser förjäkligt ut här.  Men det orkar jag inte. Borde gå till skolan lite oftare och borde jobba lite mera. Men jag är lat och tjock så jag orkar inte bry mig. Hur har ni det där nere i Småland? Hörde att ni var i Köpenhamn i helgen! Var de kul? Berätta mera i eran blogg så kan vi komunicera såhära istället för att ringa varann! Puss puss! hahahaha

RSS 2.0