Annie

Orsak till bussolyckan ännu inte klarlagd

Lessebo i dag 09:00 | Uppdaterad i går 20:18

Det är fortfarande oklart vad som orsakade bussolyckan i Kosta i måndags morse.

LäS MER

• 10 skadade i bussolycka i Kosta

Då inträffade en kollision mellan personbil och en av Länstrafikens bussar i korsningen mellan länsväg 28 och väg 838 mot Lessebo. Tio personer var inblandade i olyckan där de tre som färdades i bilen fick de svåraste skadorna, bland annat benbrott.
I bussen fanns sex passagerare av vilka minst fem var fastspända. Detta gjorde att de klarade sig i stort sett oskadda från händelsen där bussen körde ner i diket efter krocken. Chauffören var en av dem som fick föras till lasarettet i Växjö för vård.
Trafikpolisen i Växjö har tillsatt en utredning för att försöka få fram orsaken till olyckan. Enligt vissa uppgifter skulle busschauffören inte ha stannat vid stoppskylten innan han körde ut för att korsa länsväg 28. Detta kan dock inte bekräftas av polisen eftersom föraren ännu inte hörts om olyckan.
Fem personer fördes totalt till Centrallasarettet i Växjö. Hur många som fortfarande ligger kvar där var under tisdagen även det oklart.



Var lite kaos i min hjärna i måndags. Oros känslan finna i min mage för min bror som körde bussen. Vad de än kommer fram till så älskar jag honom och finns för honom även om de anses att de var hans fel att detta inträffade.  
Vad som händer återstår och se.. 





Sen finns mina tankar även hos T med familj.

Satt och snackade lite med en gammal klasskompis från högstadiet på MSN för en stund sedan. Lite minnen från förr kom tillbaka. Hur jag inte orkade gå i skolan och sket i allt när polisförhören kom igång. Hur klasskamraterna tittade snett på mig. Jag var inte som dem, jag passade inte in i deras friskoleidyll. Jag vet att jag tyckte det rent ut sagt sög när jag inte kunde vara som dem, de perfekta tjejerna med de perfekta märkerna på kläderna. som bara genom att sitta och le på lektionen fick ett MVG. Men i dagens läge, jisses vad lycklig jag är över att min uppväxt faktsikt blev som den blev.
Folk har frågat mig hur jag ens orkar leva. Men jisses, jag är fri! Klart jag orkar leva. Jag har bara mig själv att ta vara på, jag behöver inte följa någon annans regler. Och om jag gör något som inte skulle gillas är det bara mig själv jag kan få skit av, för jag lever mitt egna liv som är fyllt av mina egna beslut. Tänk hur trångsynt jag skulle varit om jag inte hade fått se så mycket av livets onda sidor som jag har. Men sen kan jag inte förneka, även jag har dåliga dagar. Även jag kan gråta, även jag kan känna att jag inte orkar leva mer. För hur eller hur är jag ju faktsikt bara människa.

En tjej som jag jobbar ihop med, Antigona heter hon är rätt imponerad av min livssyn. Sviker någon mig eller är elak mot mig så sättet jag reagerar på är "what ever". För seriöst, alla kan göra fel, alla kan såra andra människor. Vilket även innefattar  mig själv. Men livet blir så otroligt mycket enklare om man inte lägger ner energi i småsaker. Jag menar hur skulle de se ut på jobbet tillexempel en lönehelg om jag blev assur för att någon kallade en hora, eller var otrevlig mot mig. Nej jag svarar alltid med ett leende. Och är någon otrevlig mot mig bemöter jag de 10 gånger trevligare än vad jag brukar. Livet är för kort för att gå bitter genom det.


Nu sa det klirr i hela lägenheten, Mimmi är världens klumpigaste människa. Såfort hon rör något går de sönder, nu flög ett glas i tusen bitar,  tur att jag inte är den som bitter utan bara sitter och asgravar haha..




Nu ska jag sluta skriva för de kommer finbesök hit med folköl och cigaretter!