Ohyes!

Nu har min sötpelle flyttat in, det känns så underbart att ha han här på heltid! Han värmer mitt hjärta något innerligt så jag vet att detta kommer bli bra.. Vi har dessutom varit ihop i 4 månader nu den 1, 4 fantastika månader som vi nästintill har träffats varje dag på och inte haft ett enda bråk. Detta är guld, Malle är guld.

Till en början när jag träffade Malle var jag så orolig, jag visste att jag var väldigt intresserad av honom och att han fick mig att fnissa som en 12 åring. Men aldrig någonsin trodde jag att det faktsikt skulle bli såhär underbart tillsammans. Jag vet att jag var så orolig vad folk skulle tycka att det faktiskt är 13 år mellan oss, men vafan, han är så jävla barnslig så man märker inte av åldersskillnaden ;-) Nä, han är helt klart det bästa på länge, och jag hoppas det kommer förbli såhär... För jag kan liksom inte riktigt föreställa mig ett liv utan honom... Mycket skitsnack har vi fått utstå, och tydligen fortsätter det, men jag kan faktiskt inte bry mig mindre, för jag vet, och Malle vet, att vi har de rätta känslorna för varann, sen skiter jag fulla fasen i om folk kan vara glada för vår skull... Eller om de ska gå runt och vara svartsjuka..


 Annie <3 Malle.. Until the end of time..

Dåså..

Nyss hemkommet från jobbet, var sjukt mycket folk i natt. Men det var roligt ändå, eller ja det är det ju alltid när jag och Tina står bakom disken. Trött är jag men kan inte riktigt sova ännu, kommer väl snart.

Skulle söka in till skolan igår var det tänkt, slutade med att jag sökte en bartenderkurs istället. Får väl se om jag kommer in, och så kommer jag ha 5 veckors praktik och då tycker jag att PETTER min kära bror kan ta in mig på glasbaren så får jag lite tid hemma med min jycke också, men vi får väl först se om jag kommer in till skolan.  Så håll tummar och tår för mig nu för jag orkar faktsikt inte jobba mer, när man jobbat 40-50 timmar i veckan på natten i 2 år är man faktsikt rätt trött och behöver en break, eller iallafall på detta, just nu.
 Annars är de dagen jag länge väntat på, eller ja, den dagen är egentlgien imrogon med det mesta blir idag.... Malle och jag blir sambos!!! Och vet ni, jag är faktsikt inte det misnta rädd, för jag evt att vi hör hemma tillsammans :D
Nu nu ska jag borsta tändferna och duscha, sen krypa ner brevid min älskade och pussa lite på honom sen klappa lite på Bettie för att sedan ta tag i saker rätt tidigt imrogon, vad tror ni förresten om en mörkbrun fondvägg i köket?


Puss och kram!!

/världens lyckligaste annie



Hujedamej..

Jobbade med Monica igår, natten gick snabbt och vi var med om de mest spännande sakerna. Allt från mordhot till att Ingvar Oldsberg stod som alltid och tjötade, ett under att inte poliserna som var inne inte tog med honom i fyllecell. Men det är väl tyvärr så, att kända människor faktsikt får göra vad dem vill.

Vaknade jävligt sent idag/igår så de var bara att slänga på sig kläder och dra ner till jobbet, lämna av lite saker som var Tinas sen snabbt ut till den andra lägenheten för att tvätta.. Ställde mig och målade klart hela sovrummet under tiden jag tvättade, så ringde jag över Jenny.. Vi käkade lite och snackade skit medans färgen torkade. Sen bestämde vi oss för att motera ihop den nya sängen. Efter de sattes alla möbler på plats och gardiner åkte upp, och jag måste säga att det faktsikt blev riktigt snyggt. Bara lite tavlor och några små runda mattor som saknas, men de kommer till helgen.

När Malle skulle ut och hämta mig hade han inte en aning om att jag hade fixat klart sovrummet, så han fick en smärre chock när han kollade in där och jag fick världens blötaste kyss. Kul att man kan göra någon glad, och det kändes verkligen i hela kroppen när han låg i sängen och kollade på mig när jag torkade bort lite färg som hamnat utanför och sa att han hade världens bästa flickvän. För just då kände jag mig faktsikt som det, världens bästa flickvän.

När vi åkt hem till lägenhet nr 2 blev de en snabb dusch sen direkt in i sängen, och massa kramar och kyssar. Känns verkligen i hela kroppen att jag är kär. Han gör mig knäsvag när han pillar mig i håret och tittar mig in i ögonen och säger att jag är den vackraste han mött, att han älskar mig över allt annat, att ahn aldrig känt såhär, att jag fått honom att vilja saker han aldrig trodde han skulle vilja, att han vill leva sitt liv med mig, bilda familj och gifta sig.. 

Malle somnade iallafall sött bredvid mig medans jag ännu en natt låg vaken och funderade. Jag kan inte riktigt koppla av innan vi har fått allt på plats hemma så nätterna blir allt kortare. Ligger och funderar på vart vi ska sätta den saken, eller hur vi ska göra med teven i sovrummet, vilken tavla vi ska ha i vilket rum. Om det verkligen blir snyggt med lila i vardagsrummet, hur vi ska hinna måla köket på fredag, jafan, allt snurrar runt för mig och jag blir galen, vill bara kunna somna efter en så lång dag då man är så trött i kroppen. Nåväl, nu ska jag försöka mig på att krypa ner igen, trassla in mina ben i hans och känna hans lätta andetag mot min nacke. För hur eller hur, när jag väl somnar så gör jag det med ett leende på läpparna, för den sista tanken jag har är att lyckan faktsikt har blivit min, jag har fått världens bästa man. Godnatt!

Så ändras livet....

Så mycket som är pågång att jag knappt längre hänger med i huvudet.
Flytten närmar sig och jag börjar bli riktigt nervös, jag är livrädd rent ut sagt. Tänk om det skulle gå åt helvete som de gjort tidigare? Men detta är inte tidigare, utan detta är ett helt annat förhållande på en helt annan nivå, men tillit i grunden. Ingen svartsjuka, inga hårda ord eller slag. Men TÄNK om? Intalar mig om och om igen att detta kommer bli bra, för det vet jag ju innerst inne att det kommer, för Malle är inte något av mina ex. Malle kommer inte vara otrogen mot mig för att han har de rätta känslorna för mig, vilket ingen av de tidigare hade. Så jag vet att jag borde vara lugn, men jag är så nervös att jag inte vet vad jag ska säga eller göra.

Kommer sluta på 7ans också till årsskiftet, jag har väl vetat att det varit påväg länge, men efter ett bråk med en av chefterna förra veckan bestämde jag mig, för jag vill inte att vi ska sluta som ovänner. Börjar plugga i januari istället. och det blir nog bra :-)



Fick ett sms från Toni om att han var på väg till RB,  så jag ska slänga i mig lite käk o sen åka ner till stan med honom. :*

10 år då...

Till en början vill jag säga att jag aldrig kommer skämmas över det jag varit med om, aldrig någonsin. Jag kan prata öppet om det och det ger mig lättnad att få ut mina tankar om övergreppen.


Att lära sig att leva med att varit utsatt sexuella övergrepp från när man är liten är rätt svårt och frustrerande. Jag väjer att använda ordet sexuellt övergrepp, för det är det domen blev, Grovt sexuellt utnyttjande av minderårig. Hade rättegången varit 1 månad senare hade det blivit grov våldtäkt av barn, eftersom lagen ändrades januari 2005.

Vet inte hur många gånger jag läst domslutet, och hur många nätter jag legat vaken och funderat genom allt. Försökt tänka klart på det som hände under alla dessa åren när jag var så liten, för det var jag ju faktsikt. Bara 11 år. Hur jag tänkt och tänkt hur jag kunde vara så stark och kunde ha en sådan överlevnadsinstingt, när man lever under dagliga dödshot, mobbning i skolan och ingen, verkligen ingen att lätta ens hjärta till. Jag minns hur jag varje dag kämpade för att fundera så bra som möjligt, att fortfarande klara av att skratta och försöka se det ljusa bland sakerna som hände runt om mig.  Jag vet att på den tiden, när allt hände och jag egentligen borde sjunkit under jorden höll jag mig ändå kvar ovanför ytan. Jag vet att på den tiden, då var jag stark.

 Det är så lätt för folk som själva inte varit utsatta för det men funnits i närheten hela tiden säga, Annie, det har gått 10 år det är dags att glömma. Tiden har ju läkt alla deras sår, men mina finns fortfarande blottade och öppna kvar. Jag vet inte hur måcga timmar jag suttit hos olika terapefter, socialtjänstkvinnor, psykologer, men jag kan säga att min psykjornal på många hundra sidor säger mig att det är endel. Jag önskar att jag kunde säga att jag gråtit många tårar, men det har jag tyvärr inte. Bara 1 gång under rättgångarna vet jag att jag knäcktes, det var på den direkta frågan om hur jag mådde idag, hur min framtid såg ut. DÅ vet jag att allt strömmade ut ur mig och det fanns ingen hejd. Jag vet att jag tänkte, vilken jävla framtid? Min advokat och åklagaren fick ta ut mig på rast, vilket innebar 15 cigg. Rättegångssalen fick de vädra ut, för det luktade så satans illa efter han.  Jag tror det är mycket därför jag inte klarar av svettlukt i dagens läge, för han, han stank ju så otroligt. Jag vet att när jag kom hem efter varje samlag han hade med mig stod jag i duschen i timmar, försökte skrubba mig ren, försökte få bort hans lukt som satt ingrodd i mig. Och jag vet att ännu idag känner jag mig sådär äcklig, att jag står i kokhett vatten och skubbar och skrubbar, men jag aldrig blir ren. 
Jag minns inte så mycket smärta jag fick under allt, förutom alla analasamlagen, men den psykiska smärtan, den minns jag som om den vore igår. Ser jag en vit volvo 745 med tonade rutor i dagens läge är jag påväg att springa, för skräcken kommer tillbaka. Men jag borde inte reagera, för den bilen hamnade i brand/polisstationen efter han blivit arg på mig och skulle ta sitt liv.

Tiden läker alla sår, det är dags att bli frisk.. Ja, lätt att säga för andra, men min värld kan fortfarande förstöra mig. Men jag har kommit långt, jag vet det. Jag kan jobba, jag kan sköta ett hem, och framförallt jag kan ha sex och njuta av det. Det trodde jag aldrig skulle ske, jag trodde alltid att jag skulle göra allt som killarna sa, och bara vara dem till lags och att det inte skulle kunna vara känslosamt.  Men det var faktsikt bara för några månader sen jag upptäkte vad älska var, sex innan har alltid varit för deras villkor, och det var ju vad jag lärde mig som liten. Behagade jag han genom sex slapp jag allt det andra, då slapp jag allt tvång. 

Men ändå klassar jag mig som frisk, eller iallafall så frisk som jag kan bli. I mina psykjornaler står det att jag lider av 15-20 % psykiskinviladietet, Men jag tycker faktsikt inte att det stämmer, jag vet att jag är skadad för livet av detta, men jag vet även att jag kan skratta och känna mig lycklig. Och det viktigaste av allt, jag kan lita på folk igen.

Nu ska jag ta en dusch, detta inlägget blev lite längre än vad jag tänkte. Bara 2 timmar till som jag behöver vara vaken, ska ringa till min kvatersvärd klockan 8 och be om en parkering. Malle flyttar ju trots allt in hos mig om 2 veckor.

 

Tvätta

Är hemma i min lägenhet, eller ja om bara några veckor blir det ju min och Malles, i Högsbo och tvättar. Alla som känner mig vet hur värdelös jag är på att tvätta. När man jobbar natt är de bara kvällstiderna man kan ta eftersom jag jobbar så satans mycket. Och dom är alltid uppbokade så ja, det där med tvätta har aldrig varit min starka sida. Men nu ska jag ta tag i detta, eller ja, jag har börjat ta tag i mitt jätteberg med kläder så snart kommer det kännas som om jag har en helt ny garderob.

Annars är det okej med mig, har en hosta som vägrar ge med sig. Jobbar 4 dagar i rad från o med imorgon, sen är det helg. Vilket innebär att jag ska träffa Malles lillebror och sambo för första gången. Jag är inte lite nervös, jag lovar :-)

Sitter och har en msn-dejt med Sara så jag ska skriva lite där istället för här..

PÖSS!

Sara älskling....



Jag saknar dig kickan. Bara så du vet....

Fuck you, I am from Småland.

Klockan står på 06,13 och jag har ingen ro i kroppen att sova vidare. Det är jättemysigt att vara hemma igen, allt känns lite som vanligt. Träffat Cissi, Elin och Åsa lite granna.
Igår var jag hemma hos min syster och mös med henne och hennes kids. I mitt huvud är Emil typ 7 år, men nej nej han är 10 numera och det är Oscar min lille lillskit som är 7.. Och Vicke, han är ju nyfödd i mitt huvud och är 3 och har en vilja starkare än stålmannen haha.
Och min systers bebismage var så fin, liten o rund. Det klär henne att vara gravid. :-)
Men jag saknar min Malle väldigt mycket. Jag försökte vara lite positiv igår och smsade och sa att det är bra att sakna lite, fick ett rätt gulligt svar:
"Lite ja, men det här är inte lite. Lite är när du går till jobbet, men då vet jag att du kommer hem. Nu är du borta i flera dagar, då saknar jag dig inte lite, utan mycket. Puss "
Men det är typ bara 25 dagar kvar, sen flyttar vi ihop. Jag tror på detta, han är bra och han står ut med mig. O jag längtar efter att få julpynta som fan. Jag vill ha jul nu, jag vill ha en barrande gran och massa levande ljus. Nä han inte tiden förflyttas typ en månad? Dock vill jag inte ha den 24 riktigt ännu, känner mig inte riktigt redo för att träffa Malles föräldrar och syskon. Blir iallafall ingen jul hemma hos mamma och pappa. Det var väl 3 år sedan sist, men som vanligt ska mamma jobba jul och denna julen ska alla mina syskon till sina respektivers föräldrar.

Nu ska jag lägga mig och läsa och lyssna på Camillas gny. Hon mår inte så bra.. :-(

Kramar

Hej gott folk!

Sitter och tuggar på en kexchoklad och njuter av barnskratt och annat mys här hemma i Lessebo. Skulle egentligen tagit bussen ut till Kosta för några timmar sedan, men det går ju förtusan inga bussar ut dit på söndagar! Så nu sitter jag och funderar på vad jag o Elin skulle kunna hitta på, varken hon eller jag bor i Lessebo längre och det är fulla hus hos bådas föräldrahem så det står helt stilla. Cissi är bakfull som en gnu och jag vill ha pizza, det är nog det man gör bäst här i Lessebo, göda upp sig. ;-)


Förövrigt har jag lite glädjande nyheter, eller iallafall för mig och Malle. Vi flyttar ihop i min lägenhet inom en månad, vi disskuterade först på att ta hans men eftersom min är större och finns parkering insåg vi snabbt att det kanske är bättre att ta min. Känns faktiskt väldigt bra att vi tar detta steget att flytta ihop, även om det gått snabbt så är jag inte rädd för nya chanser. Dessutom vi kommer spara in en jävla massa cash på detta, 4000 i hyra, 1200 i kvartalet på hans parkering och sen massa annat som man har dubbelt av, bredband, el osv osv.  MEn vi har iallafall bestämt att vi ska lägga undan 4000 i månaden ett tag framöver för att få ihop en liten buffert, till körkort för mig, förlovning, nya möbler osv.. :-) Det kommer gå snabbt att få ihop rätt mycket pengar och det gillas att faktsikt inte behöva ha några ekonomiska problem. Sen ska jag ta kontakt med folksam igen och be om mer pengar från mitt skadestånd och lösa upp alla jävla  s k i t s k u l d e r man har. Betalade en del förra året men långt från allt. Känns lite sunkit att jag ännu en gång såg till någon annans behov när jag fick in pengarna förra året och lånade ut för att lösa det för han och hans son istället för att ordna upp mitt liv, pengar som jag vet att jag aldrig kommer få se igen. Men jag ska väl inte klaga, det finns dem som har det värre än vad jag har det så. Men jag kommer aldrig någonsin igen försätta mig i denna situation när jag väl lyckats ta mig ut ur detta. Tack och lov lär man sig av sina misstag.

Och Malle, min älskade Malle. Han är en fin och bra kille. Han är så otroligt snäll och lyssnar verkligen på mig och mina behov. Han förstår att ens liv blir kaos när man jobbar natt och att jag inte direkt har koll på något men då finns han där och påminner mig. När jag ligger och vrider mig i sängen och inte kan sova ligger han och kliar mig på ryggen tills jag somnar. Han behandlar mig som en prinsessa och jag måste vara lyckligast i hela världen att jag har honom som pojkvän, blivande sambo. Finns så mycket jag kan skriva om denna otroligt vackra varelse, men det håller jag för mig själv istället. Pratade med Gona idag, hon hade jobbat igår så hade Malle varit inne. Idag så sa hon: " Annie, han älskar verkligen dig. Det fick jag klart för mig igår, och han är så söt och rolig. Igår var han inne på jobbet och var jättenojig att du skulle var arg på honom. Men jag fick förklara för honom att förmodligen så sover hon, har ingen täckning eller så har hon fått mobilförbud av folket där nere, då blev han lite lugnare tror jag."
Ja min lilla Malle var ute och festade igår och fick världens noja över att inte jag svarade på SMS, och sanningen är den att jag tvärsomnade på soffan hos mor och far vid 21,00 och vaknade igen vid 02,00 men då sov han som en liten gris och jag traskade bort till Cissi och tjötade gamla minnen.

Nej nu orkar jag inte blogga mer, men ha det gott allesammans så höres vi!


Puss /annie

RSS 2.0