nattsurr..
Sitter och glor. Det är mitt i natten och tankarna snurrar. En stor eloge till alla tjejer som orkar vara "bonusmamma", eller ja, pappas nya kärring rättare sagt. För jag har faktsikt inte en susning hur dem orkar. Hur orkar man att alltid ha ett ex med i bilden som man ska umgås med och vara trevlig mot? Hur orkar de att alltid rådfråga biomamman om hur man själv ska leva sitt liv och alltid vara låst. Nu är det verkligen inga fel på hans barns mamma, hon är en jättetrevlig tjej, men samtidigt är jag och kommer alltid förbli "pappas nya". Jag hade en dröm, att när jag blev lite äldre skulle jag flytta hem till Småland och bosätta mig i ett litet rött hus med vita knutar. Sen inser man plötsligt att de kan jag glömma, kan faktiskt glömma hus med för den delen. För jag bor i skit Göteborg där vi faktiskt är låsta, och ett hus kostar flera miljoner. ÄVEN om det skulle vara ett renoveringsobjekt-allan. Hade även tanken, att den dagen jag får egna barn ville jag bo nära min familj, och den finns ju i Småland. Men när man försöker reda om i sina planer och försöka börja acceptera att så här är läget, det finns inget att göra åt det, det är bara att vänja sig och gilla det.Så kan en massa konstiga känslor komma fram. Jag erkänner det, jag längtar hem! Jag kängtar hem som fan. Jag saknar min familj och mina vänner. Inte så att jag inte har vänner här uppe. Men det är där nere mina riktiga vänner finns, (såsom Ulrika, Therese, Sara o Cicci) och min älskade familj, min underbara syster. Det som tog oss så många många år att bli sams. Gah. Kaos i min hjärna. Jag mår inte bra just nu.
Hoppas allt är bättre med er!
Kramar! /annie
