Annie

Uttråkad idag? Javisst. Känns som om det är mycket jag vill skriva av mig om, men jag vet ju fasiken inte vart jag ska börja. Nåväl, är tillbaka på jobbet nu iallafall. Skönt att vara bland kollegor man älskar, för tro mig vi har en speciell stämning på 7ans. Folk från göteborg hyllar oss och ser oss som något heligt. Se bara på Håkan Hellström konsert i Slottskogen i helgen då han står framför 25000 människor och berättar att han brukar handla på 7ans och köpa ett loosermeal. Så ni kan ju gissa vad det strömmat folk de senaste dagarna för att köpa det berömda "losermealet" haha :-D Nä, som sagt. Det är skönt att vara hemma igen. 3 år har jag varit på sjuan och det lär bli många fler. Spelar ingen roll att jag står och steker hamburgare och har kass lön, huvudsaken är att jag har det kul på jobbet, och det har jag vill jag lova. Jag har 2 underbara chefer som alltid finns om det är något. Och jag har mina bästa vänner som jag kan skratta, gråta och hata med.

Håkan Hellström (19:55, Flamingo)
Har det någonsin skrivits en recension av en Håkan Hellström-spelning där staden Göteborg inte nämns? Förmodligen inte. Är det ens möjligt? Under dom tio år som förflutit sedan Känn ingen sorg för mig Göteborg släpptes, och Håkan slog igenom är det nog få recensenter som försökt. Efter lördagens magiska gig, där det kändes som alla 25 000 besökare på det slutsålda festivalområdet var närvarande, är det lätt att förstå varför. Vad skulle Håkan vara utan sin stad, var börjar den ena och var slutar den andra, och allt det där. Han pekar och berättar en historia om en spelning i Bragebacken (något så märkligt som en backhoppningsbacke i Slottsskogen), drömmer sig tillbaka till ett loser meal på 7:ans gatukök, och minns  kärlekslunden i Vasaparken. Platser som för ett decennium sedan inte var besjälade med speciellt mycket magi men som nu mottas med jubel från publiken.